enough to get away


det här med att blogga
- jag fattar inte hur det kan vara så svårt



eller jo, jag fattar ju egentligen. såklart.


som en kolibri i svensk natur



jag kan inte ens lyssna på musik längre
allt låter fel eller påminner om nåt jag en gång var


B som i otroligt svårt


jag har nu bestämt vad jag ska göra i tidslinje-arbetet
en bok! skåror. en liten figur. det kommer att bli awesome.
sjukt stolt över min stora bedrift att ha Bestämt mig.
nu jävlar får jag inte ändra mig. det ska jag inte.
HUGGET I STEN YEAH

fast individuella val ska vara Bestämt senast fredag
jaaaag har inte Bestämt mig för fem öre
det är så mycket vägar hit eller dit

lalalalalalalalaaaaaa
och så ska jag ha skrivit två dikter tills imorgon
dur och moll, självporträtt. det har jag ju inte gjort.


men mina hörlurar är fina nuförtiden!

when the curious girl realizes she is under glass

jag har ungefär ingen inspiration just nu
eller jo, jag vill jag vill jag vill men räcker inte till
jag vill fota och visa fina saker men allt blir bara fult och fail
så jag är tyst och iakttar istället


just nu vill jag ha på mig det här:
som i augusti förra året, med en enorm glass och en suverän kusin
fast äckelsnö har fallit igen och de där underbara jeansen är på tok för små


(idag skulle jag sova ut för det behövdes verkligen
men eftersom farfar fyller år idag skulle det bakas tårta
och mamma valde såklart att göra det innan nio imorse
så det vispades kaksmet, marängsmet och grädde - med elvisp
i en timme. jaaa, jag sov ju lugnt vidare! eller inte.)

ett uppehåll i tiden som flög förbi

en lördag lika förvirrande som rymden.

(igår gjorde jag gul risotto med kyckling, omnomnom!)


minnen och ett försök som misslyckas
nostalgi och ett försök som lyckas lite bättre
försök att reparera det som går,
eller helt enkelt släppa och gå vidare

men jag är inte klar för idag!
hade tänkt köra lite mer bära eller brista
för väntan kommer man ingen vart med

dessutom är det ju utmaningsjanuari
så nu jävlar!

if the perfect spring is waiting somewhere, just take me there

jag kan inte låtsas som att tiden står stilla längre
jag måste måste måste ju få åka till london
mindre än hundra dagar kvar nu

fortsätter jag som under hela hösten
händer det inget snart
så får jag inte åka, det vet jag
varför är det då så svårt att förstå?

jag måste sluta lyssna på all bullshit
stackars er som vill förstöra era liv
men det vill inte jag, det är ju inte värt det
sakta men säkert lär jag mig
att vända mig bort, sluta bry mig




jag vågar inte se bortom nuet
jag är livrädd längst in
för jag vet inte längre vem jag var
eller vem jag blir när allt är över
(om allt någonsin helt tar slut)


the ministry has fallen.


om håkan kan jag kan inte säga mer än att det var så sjukt jävla magiskt
och fantastiskt och underbart och tusen andra positiva adjektiv

i fredags såg jag harry potter 7 del ett också
och även den blev jag positivt överraskad av
särskilt att ha sett den med finfinfina flickor

emellertid är jag en liten sjukling nu he he he
det är ju inte så roligt när man vill göra saker men inte orkar

oh well.


det gör lite ont när man märker att man inte orkar med omvärlden igen
att man måste ta pauser i den stora vida världen kallad internet
allt ligger och gnager och sprickan växer sig bara större
men den här gången kunde jag ta till mig solskenet i saker som hänt
solsken och glass och glitter, som med ett leende botar och helar

face me, let me in


dagen var så sjukt trött och kall och förvirrande rakt igenom
känns lite som att allt är ställt på sin spets medan alla viker undan med blicken

jag har inte gjort saker som jag borde gjort men så är det väl alltid

småbarnen kunde mycket om allemansrätten i alla fall
fast det var kallt så in i norden att sitta ute i hundra år

nää nu ska jag gå och lägga mig eller något
fly till harry potters magiska värld! /nörd

jag hoppas verkligen att jag slipper sova hemma imorgon
men med min vanliga tur lär jag ju dö av tristess :)





sorg som syns så tydligt att den går att ta på,
jag vill bara bränna bort den ur era ögon
ni är inte värda den, det är ni inte.



att sparka på någon som ligger ner

 

 

 


jag önskar att jag också kunde formateras om

just nu: trött, glass, håkan, msn
(det sistnämnda skrämmer mig något förfärligt)

jag tömde två datorer idag
på saker som skulle kunna vara av värde
för nu ska de formateras om
dator1 är så seg att man får krupp
dator2 hänger sig varannan sekund
så nu är de datorerna ute ur mitt liv
vilket är en sådan lättnad
och jag är sjukt stolt också!
(ta tag i saker är inte min starka sida)

så det var allt en stor ansträngning!


mor har barndomsbesök
och är mycket glad och nostalgisk
vilket är ofattbart fint att se

med förakt, lite hat


det är jag som är berget

det är jag som kväver
och krossar


what i could kill for

att allt kan rasa på en sekund
från att vara på toppen av ett berg
halkar man blixtsnabbt ner
och begravs under berget
under kilometer och ton

som kväver och krossar

det jag önskar mig mest just nu
är en ärlig kram


(and when you know the pain
you're causing those you love)



nu ska jag äta tacos
(trots att det inte är fredag!)

sen ska jag inte plugga
utan göra något jag vill
och ta mig tiden
för det är jag värd


i very much wonder

varför är glass man äter direkt ur små runda halvlitersburkar av papper alltid så mycket godare
än de från stora plastburkar som man äter ur tallrik?


varför är alla saker godare om man äter direkt ur förpackningen?

(jag lovar att det kallas att äta t ex mjölk)

morgonregn

idag vaknade jag

med ett leende på läpparna

dubbelt och tvärtom


allt är så stort och allt är så litet

de säger åt mig att inte tänka men ändå tänka

jag är förvirrad allt går upp och ner men det går ändå för det måste det

jag är glad fast jag är ledsen allt är bra fast det är dåligt

allt är dubbelt och tvärtom

och förvirrat


all eyes on me


klart jag får panik när ni vakar över varenda rörelse jag gör

until the clouds come crashing




my heart is hurting when I share
someone open up and
let it show



jag är en positiv själ

men plugget kan ta sig. och snön. och bröder som äter upp ens yoghurt. och att solen har gått ner. och att man vill skriva man vill prata man vill fota men bokstäverna orden bilderna stakar sig i huvudet och därför sitter man bara och tänker på det man vill men inte kan men egentligen kan men inte klarar fast man egentligen klarar det. så fortsätter cirkeln och istället för att göra något vettigt tittar man på sin blommiga termosmugg som man älskar så mycket med te inuti som man älskar så mycket. man äter bullar och drömmer sig bort till italien och till sällskap som inte är en yoghurtuppätande bror. man skriver knäppa blogginlägg för att för en sekund glömma stressen och för en gångs skull struntar man tillochmed i att trycka på enterknappen som man vanligtvis missbrukar och när man ändå håller på kan man ju skippa skiljetecken och detta leder till att texten blir en jobbig klump som ingen orkar läsa och det är väl egentligen bättre det.

tio tankar som slagit mig


I
----när svåra saker är sagda är första steget taget

II----alla verkar ha helt fel uppfatting

III----regeln lyder: säger man inget har man inget att säga


fyra----jag tycker om att städa lådor och skåp och vill bli hemmafru

fem----jag har väldigt mycket te men ingen att dricka det med

6&7----burkar är ofta oerhört fina och solen räddar liv

eight, nine----jag vill fota med analog kamera och uppleva magi


tio---i've lost too much



RSS 2.0